Malin Moström är en av svensk damfotbolls bästa, mest meriterade och internationellt mest respekterade spelare genom tiderna. Med sitt flyfotade löpsteg, utpräglade placeringsförmåga och extrema vinnarskalle var hon den outtröttliga motorn på såväl Umeå IK:s som det svenska landslagets innermittfält under första halvan av 2000-talets inledande decennium. Det är drygt sex år sedan hon la skorna på hyllan, men med anledning av Tipselits 20-årsjubileum fick vi henne att blicka tillbaka.
Minns du ditt första möte med Tipselit?
– Oj, jag vet inte om jag kommer ihåg exakt, men jag tror att det var när jag fortfarande spelade i Hägglunds IoFK. Det var ju så klart spännande och lärorikt, eftersom jag fick chans att träffa spelare och tränare från andra städer, som jag inte kände sedan tidigare. Ulla-Karin Thelin, Linda Dahlqvist och Tina Nordlund, bland annat. Det var spelare i olika åldrar (-77-75) från Ångermanland och Medelpad. Vi samlades en helg och hade träningar och utbildning.
När kom satsningen på damfotbollen igång på allvar, som du minns det?
– Jag var bara med i Tipselit en eller ett par gånger sedan blev jag för gammal. Jag började satsa på fotbollen när jag blev värvad till UIK 1995, då var jag 19 år.
Vad betydde den omvittnat målinriktade miljön i Umeå IK för din utveckling?
– Allt! UIK var en seriös klubb som satsade och hade en tydlig vision och målsättning, och ledare som brann för damfotbollen. Sedan fick jag möjlighet att träna och spela med många duktiga spelare där några var från andra länder, bland annat USA, Tyskland och Brasilien, vilket bidrog till att man fick ta del av deras mentalitet också.
Lisa Dahlqvist har berättat här på tipselit.se om hur tufft och professionell inställningen var på varje träning i UIK. Vad utgjorde grunden till den här vinnarkulturen?
– Jag kan bara hålla med Lisa. En viktig faktor var att alla eller de flesta som kom till UIK hade samma inställning till fotbollen, och alla hade verkligen ”vinnarskallar”, vilket höjde träningarna ett snäpp extra. Allt både på och utanför planen höll en väldigt hög nivå, från ledare, organisation, spelare, träningar… Vi hade en enorm lagkänsla som vi internt kallade för ”UIK-andan”, och ett tag kände vi oss oslagbara, vilket är en rätt skön känsla om man kan hantera den rätt. Vi hade en tränare som vågade sticka ut hakan och ställa lite krav och ändå vara prestigelös. Vi hade också en tuff konkurrenssituation vilket bidrog till att alla träningar håll en väldigt hög nivå.
Hur mycket saknar du försäsongsträningen så här års?
– Det kanske låter konstigt och kanske är lätt att säga nu, men jag har alltid tyckt om försäsongen. Jag gillar löpning och att pressa mig, förutom på gymmet… Det var trist ibland, men man visste ju hela tiden att det var då man la grunden för resten av säsongen och det motiverade mig.
Vad tror du blir nyckeln till svenska framgångar i sommarens OS?
– Det är som vanligt inför mästerskap, det gäller att alla är hela och friska. Det behövs en positiv konkurrenssituation där alla ger järnet. Sedan är det viktigt att hela laget håller en hög nivå samtidigt som ”stjärnspelarna” levererar och visar vägen i kombination med att de som får chansen verkligen tar den.