Vad händer om man tar en doktorand i idrottskunskap att upplysa ett gäng ärrade fotbollstränare att de ska sluta tänka på sig själva för spelarnas bästa? Kan bli lite stökigt. Sveriges vetgirigaste tränare satt i skolbänken och såg ut att lyssna.
Göteborgs universitet en vårdag i maj, fjärde anhalten på Proutbildningen för allsvenska tränare, tipselittränare och andra tränare i fotbollssverige som vill ha licens att spelarutbilda enligt UEFA-standard.
Kursledarna Sören Börjesson och Ulf Svensson inledde dagen innan de lämnade över till Per Rylander, doktorand i kost- och idrottskunskap.
– Man utgår ofta ifrån tränaren när man utvecklar spelare, jag tänkte vända på steken – och utgå från spelaren, säger han.
– Att sätta tränaren i centrum är en ganska självupptagen bild. För spelarna är tränarna bara en liten del av deras vardag. Skola, flickvänner, pojkvänner, kompisar och en hel del annat spelar stor roll för spelarens prioriteringar, fortsätter han.
Rylander fortsatte med att ställa den snudd på obesvarbara frågan:
Hur identifierar man talang?
– Har de som blir elitfotbollsspelare några speciella egenskaper, undrade han och radade upp några exempel på tänkbara elitkvaliteter:
1) Fysiska egenskaper
– Det finns de som tror på biologisk ålder – är du tidigt född på året så har du en fördel på så sätt att du hinner träna fler timmar än de som är födda sent på året.
2) Fysiologiska egenskaper
– Hjärtvolym är en viktig faktor, den kan vara genetiskt betingad men beror självklart även på träningsdos.
3) Psykologiska egenskaper
– Finns ingen forskning som visar att psykologiska faktorer har någon större inverkan i talangutveckling. Däremot går det att påverka tillstånd som oro, motivation, uppmärksamhetsstil och självförtroende.
4) Kognitiva egenskaper och spelintelligens
– Här har forskning visat att skickliga spelare är bättre på att känna igen spelmönster, fatta beslut och förutsäga vad som är troligt att inträffa på planen
Per Rylander gav inga svar, men slängde ut några facklor i tränarvärlden. Bland annat presenterade en forskningsidé som gick ut på två olika motiveringsfaktorer:
– Egomotivation – det vill säga spelare som söker tillfredsställelse i att bli bäst för att visa upp för andra.
– Så kallad uppgiftsmotivation – en spelare som motiveras av att fotboll är roligt och därför driver sig själv att bli så bra han/hon kan, utifrån sina egna förutsättningar. Utan jämförelse med någon.
Och nej, det blev inte ett dugg stökigt. Tvärt om präglades de tre utbildningsdagarna av nyfikenhet och spännande diskussioner.